Tjugonde dag Knut

Nu är glada julen slut slut slut…
Idag dricker jag te ur julmuggarna för sista gången för säsongen, för idag ska vi kasta ut julen här hemma, eller i alla fall granen. Pyntet får vi kanske också bort, men gardiner och sånt brukar bli hängande några veckor till, på barnens rum kanske ända till midsommar. Men vem vet, i år är kanske året jag byter gardiner rätt årstid? Ljusstakar och stjärnor brukar i alla fall få hänga några veckor till med flit, både för att det enligt kyrkoåret är jul fram till kyndelsmäss i början av februari och för att det blir så väldigt mörkt utan dem.

Den här julen har varit väldigt bra. Jag brukar fråga resten av familjen var de vill fira jul, med en förhoppning om att de bara vill vara hemma, men de vill alltid att vi åker till mina föräldrar. Inget ont i det, men vi firade nästan alltid jul hemma som barn och jag älskar känslan av att inte åka nånstans utan att bara tassa runt och mysa, men vill familjen att vi åker så åker vi, det går ju att tassa runt och mysa där med.

Förra julen valde äldsta dottern att vara med sin pappa medans sonen ville vara med oss. Vi skulle hämta honom den 23:e men på kvällen den 22:a blev lilltjejen magsjuk! Då fick jag alltså som jag ville, en jul hemma, men inte på det sättet jag ville. Man ska vara försiktig med vad man önskar för det kan slå in… Sonen, som fortfarande var hos sin pappa, fick chans att omvärdera sitt beslut att fira med oss så han valde att åka till mormor och morfar själv. Vi hade alltså alla barn på olika platser, vilket var en väldigt märklig känsla.Det gick ingen nöd på oss, det var jättelugnt och mysigt, med brasa, julmat och paket under granen. Dottern var pigg igen, bara smittsam, men vi klarade oss. Jultomten skickade en vikarie, så den saken ordnade sig. Men det var så fel. Hon hade räknat ner dagarna till julafton och så blev det bara ändrade planer helt plötsligt. Inga syskon, kusiner eller morföräldrar. Inte som det brukade. Och jag tyckte inte alls att det var så trevligt som jag hade tänkt.

Den här julen bestämde jag att vi skulle åka till mina föräldrar på julafton, så behövde vi inte ens diskutera saken. Veckan före jul fick dottern vattkoppor, vilket passade oss ganska bra för kunde hon inte vara på dagis minskade risken för magsjuka 😁 Till jul var hon pigg igen och vi fick en så mysig julafton som vi hoppats på.

Det var gott om lediga dagar den här julen och jag fick tid både till att träffa folk och till att slappa och handarbeta. Jag har sen julskyltningen hunnit göra en mössa och halskrage i Glühwürmchen till lilltjejen, en reflexmössa i brynäsfärger i julklapp till min sambo, en halsduk i Alpine, en mössa i Frost, med ett ”innerfoder” i Lana Cotton till mig själv och ett par handledsvärmare i Alpakka till skyltfönstret. Små grejer går fort så då hinner man desto mer.

Nu har jag börjat på en barntröja med traktorer till skyltfönstret och snart kommer det hem mer garn och beskrivningar så då blir det ännu mer att göra. Vi får göra som vi brukar och skriva en plan vad vi ska göra, vilka färger och garner vi ska välja, vad vi ska göra först och vem som ska göra vad. Och det blir säkert som det brukar, helt annorlunda mot vad vi först planerat, men det brukar bli bra ändå.

/Emma

Ett svar på “Tjugonde dag Knut“

  1. Jättebra!

Kommentera