Doris

Jag måste bara få berätta om Doris, vår troligen trognaste besökare. En rar gammal dam som både hör och ser dåligt. Hon kommer in nästan varje dag, ibland två gånger om dagen, och vi blir lika glada varje gång, trots att hon aldrig handlar nåt och dessutom gärna tränger sig före andra och skäller på oss om vi är för långsamma. Om ni inte redan gissat det så är Doris ingen kund, hon är en hund, en charmig dvärgtax på snart tretton år.

Anledningen att hon så gärna besöker oss är att jag förut köpte en bytta godis att ha på kontoret till min hund som ibland får vara med mig på jobbet. När så någon kund har med sig hunden in så har vi bjudit på en godis, och det lär sig förstås hundarna snart. Somliga hundar lär sig det väldigt väl och springer direkt till oss när de kommer in. I Doris fall så drar hon även med husse in när de är ute på promenad, trots att han mig veterligen aldrig varit intresserad av garner, och varje kväll står hon med nosen i dörrspringan och vill in trots att det är stängt. Bara om husse eller matte lyfter upp henne så hon ser att det är släckt så ger hon sig och följer frivilligt med därifrån, annars får de mer eller mindre dra bort henne. Hennes matte brukar vara med på stickcafé varje månad och då kommer Doris och husse och hämtar henne kl 21, så det är inte så konstigt att hon tror att vi är där de andra kvällarna också. Tilläggas bör att matte och husse sponsrar med hundgodis, så det är ingen som känner sig utnyttjad. Tvärtom är det väldigt trevligt med lite fyrbent besök nu och då. Därför kändes det väldigt tomt i somras när Doris var bortrest en tid, så när hon kom hem igen fick hon en extra godis.

“Ser du, Doris? Det är ingen där.”

Någon vecka senare när hon kom in var hon inte alls så pigg som hon brukar. Visst blir hundarna trötta av värmen, men matte och husse sa att hon mådde dåligt på fler sätt och att hon hade tid hos veterinären dagen därpå. Ett svullet juver oroade och är man såpass gammal innebär större ingrepp oftast en stor risk, samt förstås en stor kostnad för nåt som kanske bara hjälper en kort tid. Därför kändes det tungt att skiljas den dagen eftersom jag inte visste om hon skulle komma dit någon mer gång. Jag var ganska säker på att det var sista gången vi sågs, så även då fick hon en extra godis. Om nu hundgodis är livets stora fröjd så var inte jag den att förneka henne den glädjen.

Matte och husse lovade att höra av sig efter veterinärbeöket, oavsett utgång, och framåt eftermiddagen började jag tycka att det var jobbigt att vänta. Då kommer plötsligt matte in genom dörren, utan hund. Men hon hade ett leende som inte gick att ta miste på, och efter kom husse med Doris i en väska. Hon fick inte anstränga sig, och orkade nog inte gå heller, men hon var ändå redan piggare.

Det var en infektion som var felet, så hon hade fått antibiotika utskrivet, samt att de vätskat upp henne med dropp. Bästa tänkbara orsak till ett allvarligt problem, alltså. Infektioner är ju betydligt mer lättbehandlat än t.ex. cancer så nu håller vi tummarna att återbesöket i veckan visar på bättring, så får hon förhoppningsvis komma och skälla på oss ett bra tag till.

Emma

Lämna ett svar