Träningsvärk på gång

Jag sitter och tittar på min stickning. Armarna känns väldigt tunga så mer än så har det inte blivit ännu ikväll. Imorgon kommer träningsvärken med största sannolikhet vara ett faktum. Anledningen till denna klagolåt återkommer jag till längre ner.

Jag har tillbringat helgen med min man och våra barn i Falun. Där bor Emmas och min bror med sin familj. Äntligen blev det av, ett dygn med trevlig samvaro, kusinlek, gruvbesök och andra trevligheter.

Falu koppargruva är väl värd ett besök för stor som liten. Vi var mellan 3 och 42 år och uppskattade det allihop! Det är otroligt vad folk har kunnat åstadkomma genom århundradena. Här kommer en liten bildkavalkad.

Gruvmuseet (som vi faktiskt aldrig var in i).
Nära ytan hade vattnet på väggarna frusit till is.
I en sådan här tunna kunde upp till åtta man firas ner i gruvan när deras skift började.
Vägg i en lave. Vackert med ljuset som silar ner.
Vägg i en gruvsal förstärkt med en timmerkista.
En blir ju så sugen på att utforska mer..
Vackert idag, en het, sotig, farlig arbetsplats när det begav sig.

I gruvshopen blev jag förälskad i en droppformad ljuslykta med falukoppar på insidan. Gissa vad jag fick av bror med fru? 😄

Träningsvärken då? Jo, efter gruvbesök, lunch och packning rullade jag, maken, barnen och bror ner till Runns strand och drog på oss långfärdsskridskorna. (Kusinerna fick stanna hemma med sin mamma, men om något år så är det dags för dem också).

Brodern

Barnen kör på med vanliga skridskor, men längtar tills de har tillräckligt stora fötter för långfärdsskridskor.

Långfärdsskridskor är roligt, till och med roligare än jag mindes från i fjol. Däremot är min balans sisådär och jag åker med stavar. Idag var isen ganska mjuk med en hel del sprickor och grubbor att skära ner i med en med. Följden blev att jag stakade mycket.  VÄLDIGT mycket. Det kommer resultera i träningsvärk i armar och axlar. Men… ont ska med ont fördrivas sägs det ju, så nu är det dags att ta itu med stickningen igen. Det är ju så svårt att låta bli. 😊

Lämna ett svar